Ja men va roligt stårålade Erland tillbaka och slängde upp musten på rullbandet och plockade ner en ask gula camel. Madde fortsatte snacka utan att Erland svarade men när han nu stog och skulle betala sa gubben i kassan, tidningen är gratis om man är med i den. Erland suckade och tog motvilligt med sig tidningen ut ur affären, trots att han bara hade tänkt läsa den i kön.
När han tagit en stadig klunk must och satt fyr på en cigg skulle han precis till att fortsätta när Madde kom ut ur affären. "Jag tycker att du är en riktig hjälte Erland!". Jävla vidriga brudjävlel tänkte Erland. Men han förstod att det inte var så konstigt att han folk uppfattade honom som en hjälte nu för tiden. Och Erland själv hade inget emot att vara lite hjälte ett tag så länge det resulterade i att han fick loss lite stash i slutändan.
tisdag 30 december 2008
måndag 29 december 2008
Del 4
Erland la på och kastade mobilen på soffan, hoppade ur långkalsonerna i farten, stannade vid datorn och knäppte på lite musik och fortsatte ut till badrummet. Tog en snabbdusch, tvätta håret struntade han i. Medans han metodiskt arbeta handduken över den frusna och blöta kroppen så hörde han att nån gammal KSMB dänga hade gått igång. "DU SÄLJER, FÖRNEDRAS. JAG KÖÖÖÖPER OCH RUUUNKAR!" vrålade han med nånstanns i början där han fortfarande kom ihåg texten.
Bekymmer väntade honom i kalsongpåsen som stod på golvet i sovrummet. Den var tom. Inte för att det hörde till ovanligheterna att det var på just det viset men Erland blev ändå lite besviken. Hittills hade ju hans 1.5 första timmar på dagen i alla fall varit helt okej. Han rotade runt på golvet och hittade ett par kalsonger som han inte mindes att han hade haft på sig sen han tvättade sisst, dem fick duga. Resten av kläderna rotade han fram ur "garderoben", som var mer en kartong under sängen än något annat egentligen.
Han lämnade lägenheten i god tid och han hade inte haft brottom i vilket fall som helst, Tobbe var alltid sen. Solen lyste ute på gatan, det var hyffsat varmt men det var inte riktigt shorts och tshirt varmt än, ett gäng riktigt feta kråkor hade hittade en halv falafel som det tydligen var helt omöjligt att dela med sig av. Det var ganska ovanligt att Erland gick utanför dörren så här tidigt en ledig morgon men det var rätt länge sen han och Tobbe faktiskt gjorde nått annat än supa och härja tillsammans, det skulle bli skönt att bara sitta och ta det lugnt och samtala lite om vart och hur det skulle supa och härja kommande kväll. Erland genade över lekparken som han och de andra hade lyckats elda upp en nyårsafton för länge sen efter en liten fadäs med doseringen i en hembyggd supersmällare. Erland var fortfarande efter alla år lite nervös för att någon skulle komma på att han hade varit inblandad i det, men det gjorde inte så mycket det var mest ett roligt minne och nått man kunde berätta på fester för att verka lite så där "tokig och ball", som att man hade varit med om något i livet i alla fall.
Han svängde in på Ica för att köpa cigg och något att dricka. Gamal påskmust som blivit över lite för länge i kyldisken och som reades ut billigt blev perfekt. Det var ganska lång kö till kassan och Erland snappade åt sig en Expressen för att kunna bläddra i lite i kön. Han hatade att det fortfarande skrevs om honom. Det hade visserligen inte gått mer än en vecka och nyheten sålde väll fortfarande lösnummer, men Erland tyckte att man lika gärna kunde ha struntat i att skriva något alls.
"Nej men hej på dig Erland!" hörde han hur nån sa bakom honom.
Han vände sig och såg den absolut sissta personen han ville se i hela världen "Jävla förbannade jävla skitäckliga djurjävel" tänkte han för sig själv.
"Jo, jag hörde om dina bravader, Stort grattis får man väll lov att säga. Vi är alla jättestolta över dig och pratar mycket om dig ska du veta".
Bekymmer väntade honom i kalsongpåsen som stod på golvet i sovrummet. Den var tom. Inte för att det hörde till ovanligheterna att det var på just det viset men Erland blev ändå lite besviken. Hittills hade ju hans 1.5 första timmar på dagen i alla fall varit helt okej. Han rotade runt på golvet och hittade ett par kalsonger som han inte mindes att han hade haft på sig sen han tvättade sisst, dem fick duga. Resten av kläderna rotade han fram ur "garderoben", som var mer en kartong under sängen än något annat egentligen.
Han lämnade lägenheten i god tid och han hade inte haft brottom i vilket fall som helst, Tobbe var alltid sen. Solen lyste ute på gatan, det var hyffsat varmt men det var inte riktigt shorts och tshirt varmt än, ett gäng riktigt feta kråkor hade hittade en halv falafel som det tydligen var helt omöjligt att dela med sig av. Det var ganska ovanligt att Erland gick utanför dörren så här tidigt en ledig morgon men det var rätt länge sen han och Tobbe faktiskt gjorde nått annat än supa och härja tillsammans, det skulle bli skönt att bara sitta och ta det lugnt och samtala lite om vart och hur det skulle supa och härja kommande kväll. Erland genade över lekparken som han och de andra hade lyckats elda upp en nyårsafton för länge sen efter en liten fadäs med doseringen i en hembyggd supersmällare. Erland var fortfarande efter alla år lite nervös för att någon skulle komma på att han hade varit inblandad i det, men det gjorde inte så mycket det var mest ett roligt minne och nått man kunde berätta på fester för att verka lite så där "tokig och ball", som att man hade varit med om något i livet i alla fall.
Han svängde in på Ica för att köpa cigg och något att dricka. Gamal påskmust som blivit över lite för länge i kyldisken och som reades ut billigt blev perfekt. Det var ganska lång kö till kassan och Erland snappade åt sig en Expressen för att kunna bläddra i lite i kön. Han hatade att det fortfarande skrevs om honom. Det hade visserligen inte gått mer än en vecka och nyheten sålde väll fortfarande lösnummer, men Erland tyckte att man lika gärna kunde ha struntat i att skriva något alls.
"Nej men hej på dig Erland!" hörde han hur nån sa bakom honom.
Han vände sig och såg den absolut sissta personen han ville se i hela världen "Jävla förbannade jävla skitäckliga djurjävel" tänkte han för sig själv.
"Jo, jag hörde om dina bravader, Stort grattis får man väll lov att säga. Vi är alla jättestolta över dig och pratar mycket om dig ska du veta".
söndag 28 december 2008
Del 3
Erland kunde verkligen konsten att hitta de mest långsökta sätten att häva ur sig sin ilska på. Och just den här förmiddagen var det dom: Jävla förbannade jävla skitäckliga djurjävlarna. Han kunde inte begripa vad i den kolosalt komplexa och i övrigt otroligt intressanta evolutionen som låg bakom den produktion av rövsmör som de här små djävlarna tycktes ha.
Men som så ofta när vi försöker förstå oss på den där evolutionen har vi inte tillräcklig tankekraft för att allt ska bli glasklart. Långt ifrån.
Erland gick in i lägenheten igen för att vanka av och an i vardagsrummet ett par minuter innan en välkänd poplåt av med den karaktäristiska skräpkvaliten på ljudet som bara mobiltelefoner ger ifrån sig. Kuken har ringer.
-Tja fan din gamla sjöldpadda det var tåbbe här, sven-bertil alltså. Tänkte bara höra ifall att du har lyssnat nåt på min senaste skiva? tredje spåret: visa bland grönskande ängar, är en jävla tung låt alltså!
- Näe fan den har jag inte hört, men har du hört den där: jag tryckte din mamma i förrigår!? Den är också jävligt skön, lite för fulkulturell för oss gangstas men du vet ju hur man säger?
-ah, fett.. Va fan gör du då?
-inget fan glider runt i vardagsrummet och funderar på vad jag ska ta mig för.
-fett, vad blir det sen då? Ska du göra stan ikväll eller?
-nöe fan jag ska nog bara sitta hemma och runka. Eller händer det nåt fett?
- Nej jag tror fan inte det. Ska jag glida över till dig eller? fan vi kanske skulle ge oss ut... det är ju fan vår och allt!
-ah men fan visst. Vi ses i korset om 20, jag ska bara duscha och fixa och äta macka och knulla din morsa!
-fett ses mannen.
Men som så ofta när vi försöker förstå oss på den där evolutionen har vi inte tillräcklig tankekraft för att allt ska bli glasklart. Långt ifrån.
Erland gick in i lägenheten igen för att vanka av och an i vardagsrummet ett par minuter innan en välkänd poplåt av med den karaktäristiska skräpkvaliten på ljudet som bara mobiltelefoner ger ifrån sig. Kuken har ringer.
-Tja fan din gamla sjöldpadda det var tåbbe här, sven-bertil alltså. Tänkte bara höra ifall att du har lyssnat nåt på min senaste skiva? tredje spåret: visa bland grönskande ängar, är en jävla tung låt alltså!
- Näe fan den har jag inte hört, men har du hört den där: jag tryckte din mamma i förrigår!? Den är också jävligt skön, lite för fulkulturell för oss gangstas men du vet ju hur man säger?
-ah, fett.. Va fan gör du då?
-inget fan glider runt i vardagsrummet och funderar på vad jag ska ta mig för.
-fett, vad blir det sen då? Ska du göra stan ikväll eller?
-nöe fan jag ska nog bara sitta hemma och runka. Eller händer det nåt fett?
- Nej jag tror fan inte det. Ska jag glida över till dig eller? fan vi kanske skulle ge oss ut... det är ju fan vår och allt!
-ah men fan visst. Vi ses i korset om 20, jag ska bara duscha och fixa och äta macka och knulla din morsa!
-fett ses mannen.
lördag 27 december 2008
Kaptiel Ett - Del 2
Klockan hade precis passerat elva och dagen hade än så länge sett ut att bli en riktigt fin dag. Några ungar spelade tennis mot en garageport nedanför, en utbrunnen bil stod och gapade tomt mot dem. Erlands gamla mellanstadielärare som bodde i området piskade en matta en bit därifrån, fy fan vad Erland hade hatat den människan. Sven ranglade fram på sin cykel en bra bit bort på gatan. Han var mest en prick mot horisonten. Antagligen påväg från OKQ8 med två sex pack folkbärs. Hade man inte förkunskaperna om hur Sven såg ut när han cyklade och att han flera gånger om dagen åkte till OKQ8 för att köpa folköl så hade man nog inte gissat på att det var en man på cykel utan just en vinglig liten prick istället.
När Erland hade varit liten så brukade Sven köpa ut åt honom och hans kamrater. Sven var ganska obehaglig och ville alltid att gänget skulle dricka några öl hemma hos honom innan de tog hand om betalningen. Det luktade alltid piss hemma hos Sven och det låg enroma travar med papper och böcker överallt. En miljö som ett gäng 13 åringar lätt kan känna sig hotade i. Men gänget med 13 åringar blev ändå alltid som trollbundna varje gång Sven tog fram kartboken och berättade om alla platser han besökt och allt han hade gjort. Vännerna visste självklart att alla Svens äventyr bara var skitsnack. Han hade inte rört sig utanför kommungränsen sen han var 16 då han var på släktkalas utanför Norrtälje. Men det var ändå spännande att lyssna på Sven och i alla fall få föreställa sig en värld utanför det gråa husen, det äckliga badhuset, dåliga bettyg, hushållssysslor och svårläkta skrubbsår.
När Erland nu tänkte tillbaka på svunna tider, och det gjorde han ganska ofta, så insåg han att Sven mest var en full gammal gubbe som inte på långa vägar hade fått tillräckligt med social stimulans det senaste 25-30 åren. Obehag till trots, han hade ju aldrig gjort dem någe ont.
Erland bodde ganska centralt och han trivdes generellt sätt ganska bra i sin lilla tvåa ovanför gågatan och garagen. Han smuttade på kaffet, drog in den friska vårluften i lungorna och blandade den med ett bloss från sin cigg, i samma ögonblick fick Erland ett stänk kokhett snabbkaffe i ögat. "Vaffan!?". Han undersökte koppen och upptäckte vad stänket hade berott på. Grannen ovanför hade ett duvbo på sin balkong som allt som oftast läckte använd duvmat ner till Erland. "Duvor måste ha en helt enastående metabolism" tänkte han och såg sig runt på den vitstänkta balkongen. "Jävla förbannade jävla skitäckliga djurjävlar".
När Erland hade varit liten så brukade Sven köpa ut åt honom och hans kamrater. Sven var ganska obehaglig och ville alltid att gänget skulle dricka några öl hemma hos honom innan de tog hand om betalningen. Det luktade alltid piss hemma hos Sven och det låg enroma travar med papper och böcker överallt. En miljö som ett gäng 13 åringar lätt kan känna sig hotade i. Men gänget med 13 åringar blev ändå alltid som trollbundna varje gång Sven tog fram kartboken och berättade om alla platser han besökt och allt han hade gjort. Vännerna visste självklart att alla Svens äventyr bara var skitsnack. Han hade inte rört sig utanför kommungränsen sen han var 16 då han var på släktkalas utanför Norrtälje. Men det var ändå spännande att lyssna på Sven och i alla fall få föreställa sig en värld utanför det gråa husen, det äckliga badhuset, dåliga bettyg, hushållssysslor och svårläkta skrubbsår.
När Erland nu tänkte tillbaka på svunna tider, och det gjorde han ganska ofta, så insåg han att Sven mest var en full gammal gubbe som inte på långa vägar hade fått tillräckligt med social stimulans det senaste 25-30 åren. Obehag till trots, han hade ju aldrig gjort dem någe ont.
Erland bodde ganska centralt och han trivdes generellt sätt ganska bra i sin lilla tvåa ovanför gågatan och garagen. Han smuttade på kaffet, drog in den friska vårluften i lungorna och blandade den med ett bloss från sin cigg, i samma ögonblick fick Erland ett stänk kokhett snabbkaffe i ögat. "Vaffan!?". Han undersökte koppen och upptäckte vad stänket hade berott på. Grannen ovanför hade ett duvbo på sin balkong som allt som oftast läckte använd duvmat ner till Erland. "Duvor måste ha en helt enastående metabolism" tänkte han och såg sig runt på den vitstänkta balkongen. "Jävla förbannade jävla skitäckliga djurjävlar".
Kapitel Ett - Del 1 - något att göra i alla fall...
Om vad det egentligen är vi pysslar med vet vi väldigt lite om, egentligen. Hur det kom sig att vi hamnade här är nog något som vi aldrig kommer kunna säga särskilt mycket om. Egentligen spelar det ingen större roll. Allt vi tror att vi har koll på idag är ändå bara revisioner av det vi trodde att vi hade koll på förut. Och hela den tankegången spelar ändå mindre roll så här i början på maj när temperaturen äntligen har legat över 15 grader i snitt det senaste dygnet.
Då är det viktigare att ta sig för att vara utomhus i mer än 2 timmar per dygn. Så att den lilla varelsen vi är kan få lite vårsol på sin bleka nuna. Anledningarna till att vi blir så till freds och glada så fort vi får höra att våren har kommit varierar förstås i oändlighet. Något som inte tycks vara särskilt sällsynt, när vi talar om anledningar.
Anledningen till att Erland var extra upprymd just den här förmiddagen berodde o andra sidan absolut inte på att temperaturen hade hållit ett visst snittvärde det senaste dygnet, det visste han verkligen ingenting om och det var inte heller något som han hade varit intresserad av att veta någonting om. Anledningen var någon helt annan. "Kaffe" - Tänkte Erland under några minuter, men avbröts av brevinkastets slammer. Han skyndade ut i hallen.
Tusentals tankar slog honom på samma gång, en av dem var: "hoppas fan inte!!" Han kunde inte längre komma ihåg hur många gånger han sprungit så där genom hallen, så många gånger han med stor kraft, sparkat tårna i tröskeln på vägen in och en gång till och med snubblat och kraschat rakt in i ytterdörren. Han började slita i posten och fick till slut nöja sig med att vara ovetande ett helt dygn till.
Koffeinsuget slog honom i huvet igen. Han gick alla 3 meter från hallen till köket och kastade Elgiganten, Jysk, Sverige Demokraterna, Rosenrot, Vakttornet och alla förbaskade grattiskort i soptunnan på vägen dit, Erland trodde inte riktigt på det där med soppsortering. Dörren till skafferiet gnällde. Erland slängde med blicken från burkhumusen till sockerbitarna till en skitgammal hjortronsylt till bragokexen innan han lokaliserat kaffeburken. Självklart var den tom.
Fitta mumlar han för sig själv innan han sätter sig på en stol vid köksbordet för att ställa sig igen efter ungefär 3 sekunder. Han slänger ingen dörren till micron, en minut fyrtion sekunder vet han sen innan är en aldeles ypperligt bra tid att värma sin favorit mugg med vatten. Han rör ner tre stora feta teskedar frystorkat kaffe istället och drar på sig långkallingarna. Ut på balkongen bär det. ...fan morgonciggen är ta mig fan alltid den bästa tänker han och tittar ner på stadens gågata.
Då är det viktigare att ta sig för att vara utomhus i mer än 2 timmar per dygn. Så att den lilla varelsen vi är kan få lite vårsol på sin bleka nuna. Anledningarna till att vi blir så till freds och glada så fort vi får höra att våren har kommit varierar förstås i oändlighet. Något som inte tycks vara särskilt sällsynt, när vi talar om anledningar.
Anledningen till att Erland var extra upprymd just den här förmiddagen berodde o andra sidan absolut inte på att temperaturen hade hållit ett visst snittvärde det senaste dygnet, det visste han verkligen ingenting om och det var inte heller något som han hade varit intresserad av att veta någonting om. Anledningen var någon helt annan. "Kaffe" - Tänkte Erland under några minuter, men avbröts av brevinkastets slammer. Han skyndade ut i hallen.
Tusentals tankar slog honom på samma gång, en av dem var: "hoppas fan inte!!" Han kunde inte längre komma ihåg hur många gånger han sprungit så där genom hallen, så många gånger han med stor kraft, sparkat tårna i tröskeln på vägen in och en gång till och med snubblat och kraschat rakt in i ytterdörren. Han började slita i posten och fick till slut nöja sig med att vara ovetande ett helt dygn till.
Koffeinsuget slog honom i huvet igen. Han gick alla 3 meter från hallen till köket och kastade Elgiganten, Jysk, Sverige Demokraterna, Rosenrot, Vakttornet och alla förbaskade grattiskort i soptunnan på vägen dit, Erland trodde inte riktigt på det där med soppsortering. Dörren till skafferiet gnällde. Erland slängde med blicken från burkhumusen till sockerbitarna till en skitgammal hjortronsylt till bragokexen innan han lokaliserat kaffeburken. Självklart var den tom.
Fitta mumlar han för sig själv innan han sätter sig på en stol vid köksbordet för att ställa sig igen efter ungefär 3 sekunder. Han slänger ingen dörren till micron, en minut fyrtion sekunder vet han sen innan är en aldeles ypperligt bra tid att värma sin favorit mugg med vatten. Han rör ner tre stora feta teskedar frystorkat kaffe istället och drar på sig långkallingarna. Ut på balkongen bär det. ...fan morgonciggen är ta mig fan alltid den bästa tänker han och tittar ner på stadens gågata.
Stafettnovell - något att göra i all fall
Vi har ofta ganska tråkigt. Så vi tänkte göra något man kan ägna några minuter åt i alla fall. Vi tröttnar säkert om en vecka, som brukligt med företagsamheter. Eller så blir vi rika och berömda och lika coola som blondinbella, Alex Schulman, Carl Bildt och Fadde, hoppas hoppas. Det här är alltså en Stafettnovell. Vi skriver inlägg utifrån nedanstående kriterier:
Reglerna:
I övrigt gäller inget särskilt förutom de lagar och regler som vi alla lyder under. piss.
För husfridens skull så kommer vi att tillämpa blixtlåsprincipen och skriva första inlägget tillsammans. Efter det skriver Marcus ett själv och sen kör vi varannan gång efter det.
Reglerna:
- Ett nytt inlägg innebär inte nödvändigtvis nytt kapitel
- Kapitlen ska vara hyfsat fristående
- Man får aldrig aldrig aldrig skriva två gånger i rad
- Man får aldrig avslöja för den andra hur det kommer fortsätta förens man har publicerat inlägget
I övrigt gäller inget särskilt förutom de lagar och regler som vi alla lyder under. piss.
För husfridens skull så kommer vi att tillämpa blixtlåsprincipen och skriva första inlägget tillsammans. Efter det skriver Marcus ett själv och sen kör vi varannan gång efter det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)